Marie

Kom precis hem från en långpropmenad med Emelie och Blizz. Allt gick jätte bra hundarna gick lösa hela vägen nästan förutom vid vägarna. Dom badade och lekte, Molly skötte sig jätte bra, tills slutet. När vi nästan var hemma fick hon upp ett spår. När Molly får upp ett spår blir hon helt blockerad hon hör varken mig eller någonting annat. Hon bara rusa och sprang iväg i full fart uppför alla berg i skogen hur brant som hellst, jag fick springa efter inte det lättaste vill jag lova. Jag hörde henne skälla 100 metertals bort och fick fortsätta och springa efter och ropa och vissla men hon kom inte tillbaka. Det kändes som om de tog hundra år och ljuden från henne försvann allt mer och mer. Hundra tusentals tankar for igenom mitt huvud i denna stund. Tänk om hon trillar nerför ett stup och bryter nacken, tänk om hon möter en räv eller en varg som käkar upp henne, tänk om hon blir sparkad av ett rådjur så hon bryter benet och inte kan gå, tänk om hon trampar på en pinne som for i genom hela henne och det värsta av allt tänk om hon springer ut på en väg och blir påkörd. Eftersom hon blir så blockerad och varken hör min röst eller mina visslingar så bryr hon sig nog inte om någonting annat heller. Slutligen ropar Emelie att hon ser henne att Molly springer mot mig jag blev både glad och mycket arg. Jag vet inte hur man ska bete sig om man ska ge godis för att hon var duktig och kom eller om ja ska säga åt henne på skarpen. Sist fick hon en godis men denna gång fick jag nog. Jag var så otroligt arg (kan låta grovt) men jag tog henne i nackskinnet och lyfte henne upp och kasta ner henne på marken vände henne om så hon låg på ryggen och ögonen mot mina så hon känner sig i underläge för att visa att detta inte var ok och att det är jag som bestämmer. Hon pep inget så hon fick inte ont men hon gick med svanser i ett halvläge resten av biten hem i koppel bakom mig så hoppas hon lärde sig en liten läxa iaf. Jag blev helt blockerad och arg när jag såg henne, jag kanske tog i för mycket men jag blev bara så fruktansvärt arg. Just i det ögonblicket hatade jag min hund, jag var sååå arg! Nu har jag stängt in mig på mitt rum och det börjar sakta med säkert släppa, eftersom Molly är väldigt bra på att fjäska låste jag ute henne så jag får släppa detta i lugn och ro så jag inte längre är arg på henne. Vad gör man åt sånt här? Så hon inte springer bort. Mamma säger att vi skall gå en lydnads kurs

Det är jätte kul och ha hund men när dom inte lyssnar eller springer i väg så som Molly gjorde då är det inte alls så kul. Man blir eller jag blir så orolig och tänker att jag aldrig mer kommer få se henne att de hänt henne något när hon springer ifrån så, att förlora henne är verkligen min mardröm. Har redan förlorat en hund i mitt liv och vill inte förlora en till på bra länge. Molly betyder mäst för mig kanske ni tycker låter konstigt men om man en gång haft en hund så förstår ni vad jag menar.

Nu ska jag hoppa in i duschen sen äta sen ska jag börja jobba kl 16 och innan det för hoppningsvis sluta fred med Molly Polly!